| Ledare: En vecka efter Sverige vägran att erkänna folkmrodet 1915 |
Av Vahagn Avedian
21 juni 2008
Stockholm
En vecka efter riksdagens beslut…
Nu en vecka senare och efter att omvärlden har fått höra riksdagens argumentation och beslut om varför man inte ska erkänna folkmordet 1915 så är en kort summering på sin plats.
Forskarnas förvåning och beklagande var stor. Redan vid undertecknandet av uppropet uttryckte de flesta sitt beklagande att ett sådant brev ens skulle vara nödvändig år 2008 och det i Sverige: “I'm just sad and disturbed that such a letter is even necessary at this late date” skrev en av dem. Följande är några av de många likasinnade reaktioner som kom strax efter riksdagens beslut:
- “I am dismayed by the Swedish parliament decision and by the cheap and hollow arguments they used, and I am surprised about the 245 vs. 37 result and about the position of the social democrats. It was their government who invited me to the first Holocaust memorial conference in Stockholm and who institutes the Living history Project... it doesn't help Turkey , at least a democratic Turkey that will confront its own history.”
- “This is truly a sad day not only for Sweden but for the rest of us as well.”
- “This makes for disheartening, indeed bitter, reading.“
- “As a scholar, I find the actions -- let alone the words -- of these Swedish Parliamentarians willfully ignorant rather than uneducated. As a citizen, I find them hugely disappointing on every level. More to the point: politically short-sighted and intellectually bankrupt.”
- ”Vilken ynkedom! (Det är allt jag orkar säga just nu).”
Det handlar alltså inte enbart om Turkiet och de minoritetsgrupper som är inblandade utan även om Sveriges anseende. Att ett parti som anses vara upphovsman till Forum för levande historia samt ett annat som redan har erkänt folkmordet på sin kongress var med och röstade emot ett erkännande gjorde inte saken bättre. Som en av dessa forskare skrev är det underligt att socialdemokraterna, som tog initiativet till Forum för levande historia (myndighet som utbildar det svenska samhället och lärarna om folkmordet 1915), vägrar själva erkänna folkmordet. Folkpartiet erkände folkmordet på sin partikongress i augusti 2005 och rekommenderade att ”EU bör utöva starka påtryckningar på Turkiet för att erkänna folkmorden på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontinergreker under första världskriget.” Man borde leva som man lär…
I tidningen Dagen (13 juni 2008) anmärkte Alf Svensson att riksdagen ändå indirekt erkände folkmordet när man skrev ”Utskottet menar att det som drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer under det osmanska rikets tid sannolikt skulle betraktas som folkmord enligt 1948 års konvention, om den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten.” Det må se ut så, men låt oss se vad riksdagens vägran att öppet kalla folkmordet 1915 för vad det har egentligen inneburit i Turkiet. Precis som forskarnas appell klargjorde så är vägran att erkänna ett folkmord inget annat än stöd och underblåsandet av dess förnekelse. Riksdagens beslut snappades upp snabbt av turkisk media och nyheten publicerades i flera tidningar. Tidningen Hürriyet (14 juni) citerade Egemen Bagis, medlem i AKP-partiet (d.v.s. samma ”demokratiska krafter” som utrikesutskottet vill befrämja) och rådgivare till premiärministern, som var tacksam för svenska riksdagens avslag på ”armeniska anklagelser” om ”det så kallade folkmordet”. Tidningen fortsätter: ”Nära 300 000 armenier och 520 000 turkar och kurder dödades i ett inbördeskrig när armenier, uppbackade av ryssar, reste sig mot osmanerna år 1915.” Nu är det alltså, med understödet av den svenska riksdagen, armenierna som har dödat fler turkar och kurder och inte det motsatta och det ”indirekt erkända” folkmordet är endast ”armeniska anklagelser”. Hürriyet, en av Turkiets tre största och kanske den mest inflytelserika tidning, är faktiskt en ”liberal” sådan. Den anklagas ofta för att försöka skapa instabilitet i landet och har ”Türkiye Türklerindir” (Turkiet tillhör turkar) bredvid Atatürks bild i sin logotyp. Tidningarna ”Zaman”, ”Turkish Weekly” m.fl. hade liknande rapportering. Om nu dessa är de liberala i Turkiet, så kan man bara föreställa sig vad de ”extremistiska” organisationerna har gjort av Sveriges förnekelse av folkmordet. Riksdagen har därmed, precis som det skrevs i appellen, och tvärtemot det som utrikesminister Carl Bildt och UD har försökt ge sken av, nu direkt bidragit till närande av historierevisionism och de strömningar som gör livet olidligt för minoriteterna i landet.
Det kan nämnas att den 17 juni 2008 dömdes publicisten Ragip Zarakolu, enligt paragraf 301, till fem månaders fängelse för att ha publicerat en översättning av boken “The Truth will set us Free: Armenians and Turks Reconciled”, skriven av den brittiske författaren George Jerjian, om armeniska massakrerna 1915. Därmed kan man konstatera att den ändring i lagen som skedde i april 2008 är, i motsats till Utrikesutskottets konstaterande i betänkandet om ”reformpaket”, ”frihetspaket” eller ett ”demokratipaket”, inget än en kosmetisk ändring och spel för gallerierna. Sveriges vägran att på ett kraftfullare och tydligare sätt stödja demokratin i Turkiet kan endast underblåsa liknande aktioner och handlingar i ett Turkiet som bevisligen inte är kapabel till reformation inifrån. Detta gynnar på intet sätt den efterfrågade utvecklingen i Turkiet eller gagnar Sveriges rykte eller EU:s intressen.
Voteringsprotokollet var en ytterst intressant läsning. Eloge och heder till alla de 37 som röstade för ett erkännande av folkmordet och de som vågade stå för sina principer och faktaunderlag istället för partilinje baserad på desinformation. Efter att ha frågat ett antal av dem som röstade ja framkom det man befarade: kunskaperna i frågan är näst intill obefintliga. Ledamöterna röstade mer eller mindre på Utrikesdepartementets ”rekommendation”. Därmed bör en del av skulden för detta felaktiga beslut och desinformation bland gemene riksdagsledamot faktiskt läggas på våra organisationer som borde ha i tid informerat vederbörande om korrekt underlag, resolutioner, rapporter etc. Därför kommer vi, inför valet till EU-parlamentet 2009 så väl som riksdagsvalet 2010, se till att riksdagsledamöterna åtminstone, olikt de personerna under debatten som inte kunde svara på en enda fråga för försvarandet av betänkandets argument, inte saknar kunskap i frågan och ska kunna skapa en egen uppfattning snarare än att rösta enligt direktiv som bevisligen är endast baserat på fallgropar och felaktigheter.
Vahagn Avedian
Ordförande i Armeniska riksförbundet i Sverige
Redaktör för Armenica.org
|
|
|
|
|
